Min dröm började när jag var väldigt liten, det var ingen sån dröm jag bara hade en kort period, utan det följer mig än idag. Smink har varit mitt största intresse sen barnsben.

Allt började när jag var 4 om jag mins rätt satt och lekte med mammas smink, som sedan fortsatte. När jag var runt 5-6 började min mamma arbeta som clown, ja ni läste rätt. Hon började clowna på köpcentrum, kalas & olika event, och jag fick alltid följa med (måste påpeka detta var något jag själv älskade att följa med på)! I sin tur började jag leka lite med ansiktsfärg som i sin tur ledde till att jag själv började ansiktsmåla andra barn. Man är alltid en nybörjare  när man börjar med något det måste man ha i bakhuvudet, allt blir inte bra direkt. Och vad gör man då jo man fortsätter att öva & öva. Övning ger färdighet som vi alla vet. Många gånger jag la penseln och ville ta bort allt igen, men gav aldrig upp! Viktigt att aldrig ge upp oavsett hur svårt man än tycker det är, för vill man bli duktig på något måste man kämpa!

 

När jag blev så pass självsäker och duktig på det jag gjorde åkte jag själv runt på olika barnkalas och ansiktsmålade och gjorde ballong figurer. Fans inget roligare än att utmana sig själv, fast det var jobbigt ibland, Fast jag älskade detta så skämdes man bland över att man hade en mamma som var clown ;-), idag har jag helt andra tankar (shit vad coolt tycker jag såklart idag). När jag kände mig duktig på min sak började jag fokusera mer på vardags makeup, och det tog tid.... Det var så svårt att få till allt så man inte såg ut som en morot i huvudet eller att man såg ut som man fått en blåklocka.... haha skämt och sido man var usel, tyckte jag själv. När jag var 14, jag sminkade mig som en så kallad (fjortis) med ett tjockt lager brunkräm och svart eyeliner.. Vi alla har nog varit där ( vi som tyckte att man behövde smink i den åldern)! Idag förstår jag inte hur man kunde behandla sin hy så där, vi hade ju inget att dölja (gäller inte alla men många).

 

 

När jag skulle välja gymnasium i högstadiet fans det inget annat alternativ mer än en stylist utbildning.  Stylist utbildning innebar att man fick grundkunskaperna inom hår, makeup, hudvård & nagelvård. Samt lite om kläd styling och dess historia.

Första valet jag hade var en utbildning i Kristianstad, där man fick både smink & frisör kunskaper, men där stötte jag på ett problem. Då hade jag fått söka lägenhet för pendling var inget alternativ för mig. Jag kom inte in där vilket var bra för det hade nog aldrig fungerat helt ekonomiskt. Men utbildningen hade nog inte varit dålig där.  Nu minns jag inte vad skolan hette men det kan man säkert söka på..

Mitt andra val var Drottning Blanka skolan i Malmö (stylistutbildning). Efter jag varit på öppet hus där fans inga tvivel, det var den perfekta skolan för mig. Dem var seriösa enligt den bilden man skapa sig då, samt man fick en sminkbox, man fick ha utomlands praktik mm. Allt var bara så bra med skolan.

När jag börja skolan fans inget annat mer än skolan, jag ville bli bäst inom yrket alltså fixa alla ämnen inom området. Detta ledde till att dem övriga ämnena i skolan fick en andra plats i mitt liv, jag fokusera mest på skönhets ämnena... Samtidigt som jag gick i skolan jobba jag i en blomsteraffär samt inredningsaffär, vilket hjälpte en att hjälpa andra människor. 

En dag när jag jobbade kom en kund in och jag visste vem denna härliga människan var men kände henne inte, det jag visste om henne var att hon jobbade på Sveriges Television. Så varför då inte fråga henne om hon kände någon som behövde en praktikant?!

Hon visste inte om där var någon som sökte en praktikant men jag tog ett papper skrev mitt namn & telefonnummer, och gav detta till henne. Hon sa att hon skulle se om hon träffa någon men att jag inte skulle ha för höga förväntningar. Vilket jag inte hade, för jag har lärt mig här i livet att man aldrig ska ha för höga förväntningar för allt blir inte som man alltid vill att det ska bli..
Jag tänkte inte mer på det så jag började tänka i en ny riktning och Danmark var mitt nästa val och plötsligt fick jag en  praktikplats på en frisör salong i Danmark.  Kände ingen där visste inte ens vart det var men allt löste sig hade två grymma handledare och mötte andra härliga frisörer. Jag fick chansen att sminka två tjejer som varit aktiva i Paradise Hotell Danmark. Jag levde själv i Danmark dem veckorna jag tillbringa tiden där, jag klara mig själv och blev så bra omhändertagen av alla jag mötte. Sen en dag ringde telefonen, och jag svarade som tur var. Det var en sminkös från Svt som fråga mig om jag ville komma till ett program och se hur det var, sen skulle vi ta det därifrån. Jag gjorde klart min praktik i Danmark och ville såklart inte lämna alla underbara människor jag mött, men jag hade ju en stor utmaning som väntade hemma.

 

Väl hemma taggade jag inför den stora dagen, som jag inte visste något om. Fick en adress skickad var vi skulle ses och som alltid kommer jag i tid och stod och vänta på att sminkösen skulle komma och öppna... Minuterna kändes som timmar nervös var jag, men har något konstigt i kroppen det blir en lugnande effekt. Möttes av en dam som verkade väldigt bestämd och visste sin sak, direkt när hon började prata kände jag igen mig i henne, fast jag aldrig mött henne tidigare. Programmet heter Robins och jag hade aldrig hört talas om det, men jag kände igen programledaren när han kom in. Detta programmet spelades in 1 gång i veckan och jag fick äran att följa med på denna resan.
Min första riktiga sminkning blev på den ända kända människan jag någonsin följt som barn klicka in på länken så får ni se vem och hur resultatet blev  https://www.youtube.com/watch?v=SsbjGM8z12g .

 

Sen dess har min resa bara fortsatt MEN man har såklart inte bara åkt på ett banan skal jag har fått kämpa hela tiden....
 

På Svt fortsatte min resa och gör det än idag. Nu har man återkommande jobb och man känner sig hemma där, alltså jag trivs väldigt bra där!

 

När tiden gick i skolan så var mina drömmar bara på ett ställe det var New York.. Skulle jag kunna komma dit mina drömmar var? Skulle jag klara av ett språk jag kämpat med hela livet? Skulle jag våga? (klart jag skulle jag heter ju Evelynn, inget är omöjligt).

 

18 år och äntligen myndig började min sommar 2012. Jobbade och levde ett normalt tonårsliv med massa av möjligheter framför mina fötter. En kväll fick jag för mig att ta en sista minuten till min kusin i Portugal, väl där hade jag fortfarande drömmen om New York..  Den kändes så långt bort men kvällen innan jag skulle hem fick jag förfrågan av att åka till drömmen! Svaret var ju såklart JAAA!!!!!!!!(innan jag tänkt ut hur jag skulle fixa allt) ;)

Stora problemet var pengarna och hur allt skulle kunna fixas, men två veckor senare och en moped mindre satt jag i bilen över Öresundsbron med min älskade pappa. DET VAR ÄNTLIGEN MIN TUR ATT FÅ UPPFYLLA MIN DRÖM!

 

Denna resan gör mig gråtfärdig nu när jag sitter och skriver detta, den var helt underbar!
Mötte Malin som jag skulle hjälpa och få massa erfarenhet från, en kvinna som är helt underbar. Hon driver en stor secondhand butik i Brooklyn, med massor av underbara kläder, smycken, skor, väskor, hattar med mera. Mötte helt fantastiska människor som tex hennes underbara dotter Nova och hennes man och deras goa hund Gordon. Denna hund passa jag och han visa mig New Yorks fina parker ;) !