Hejdå underbara 2014!
Livet 2014, har inneburit en hel del överraskningar. Året började med att jag kände mig konstig på nyårsafton, men sen var det inget mer med det. Men det visade sig tillslut att jag var gravid, något som för mig aldrig varit en självklarhet att bli. Då tänker jag givetvis på alla där ute som inte har möjligheten att bli gravida. Nyheten delade vi ganska direkt med våra nära och kära (för lilla jag har så svårt att hålla munnen ibland). Klumpen i magen hade jag innan nyheten nådde min pappa och mina svärföräldrar, jag visste inte hur de skulle reagera. "Skulle de svimma, skulle de tycka det va konstigt?" massor av frågor snurrade runt i mitt huvud. Men väl hemma hos min pappa sprack nyheten direkt utan att vi behövde säga något "Jag kollade på min sambo och min sambo kolla på mig och vi börjar fnisa" Min pappa märkte att det var något på gång och frågade oss - vad som var så roligt?, in kommer min styvmamma och kollar på mig och utbrister är du gravid eller?... Så kom det fram att dem skulle få ett barnbarn. Och glada blev dem verkligen inga konstigheter alls.
Efter 3 månader av kräk & illamående, började jag känna mig som en människa igen. Orken var också tillbaka och jag längtade efter jobb. Jag visste inte hur jag skulle berätta detta för jobb, men det kom rätt naturligt.(Men jag måste tillägga att jag var väldigt nervös vilket jag i normala fall aldrig är).
Den 1:e April var ultraljud inbokat och pirriga var vi, i och med att vi ville ta reda på könet. Jag hade känslan av att det skulle bli en liten pojke, min sambo va nog också ganska säker på det. När vi kom in i rummet möttes vi av en kvinna som jag upplevde hade lite taskig attityd, hon sa att allt såg bra ut men att uträkningen var två veckor fel. Så vi fick en ny tid två veckor senare och då fick vi en helt underbar sköterska som berätta för oss att vi väntade en liten prins. Min sambo fråga då snabbt om det verkligen var säkert "man har ju hört historier om att man fått reda på fel kön". Hon visade oss och sa att hon var 100% säker. Alltså känslan jag hade innan
stämde wihoo =)!
Sommaren kom och jag började jobba allt mer, nu var det dax för jobb med sommarlovsmorgon på svt som jag jobbat med tidigare. Ett av dem roligaste jobben jag gjort, dock var det lite jobbigare att jobba i värmen med min lilla mage.
När sommaren närmade sitt slut köpte vi vår lägenhet i sista sekund. Det blev en trea med tvättmaskin, torktummlare, badkar, diskmaskin och en stor ballkong. Det kändes så himla bra och jag kände mig så lyckligt lottad att få ha möjligheten att ge min son en trygg uppväxt i ett tryggt område utanför Malmö.
Jag själv växte upp ute på landet och hade skola och dagis nära vilket ger en sorts trygghet som jag är så tacksam att jag fick. Så det var det var ju det jag ville ge min son också, detsamma gäller min sambo. Vi flyttade i slutet på juli och allt gick så smidigt och bra.
Augusti närmade sitt slut och sommaren som hade känts så lång, kändes plötsligt så kort. Vi hade hunnit med så mycket och vår kärlek tillvaranda hade vuxit sig ännu starkare. Vi ställde oss in på att när vi blev föräldrar skulle vi inte kunna göra så mycket, men det stämde inte.
September började lugnt och jag fatta inte att det snart var dax för en liten bebis, han var beräknad att komma den 7:e september. Jag trodde han redan skulle var här, men ack så fel jag hade. Under hela graviditeten hade jag inga känningar eller krämpor, så jag tänkte förlossningen kommer säkert bli ett rent helvete.
Dagen den 7:e september kom och jag hade fortfarande inga känningar alls, så jag tänkte då att nu lär jag gå över 3 veckor... Vi gick ut med två av våra fina vänner som följt oss genom hela graviditeten och åt fondue, då säger min sambos killkompis dina värkar kommer börja klockan 00,00 inatt "jag skrattar och säger det kommer säkert hända haha, på skoj då". Jag vaknar runt 00,00 på natten och visst hade jag värkar men trodde inte det var värkar, men han hade rätt nu när jag tänker efter. Lite läskligt men sant!
Nilo var ute den 8:e September 2014 klockan 19,57 bästa dagen i vårat liv, den dagen förstod jag verkligen hur min pappa känt hela mitt liv och varför han har uppfostrat mig på det bästa sätt han gjort! Jag har aldrig känt sån lycka i hela min kropp som jag gjorde när jag såg min son för första gången i mitt liv, men det vackraste ögonblicket i hela mitt liv var när skötorskorna lämna över Nilo till hans pappa. Nu var verkligen mitt liv komplett, nu hade jag min egen lilla familj!
Från den 8:e september till nu har varit helt jävla underbart om man får uttrycka sig så! Vi var beredda på att inte kunna sova dem första månaderna och jag var orolig att jag inte skulle kunna amma. Men vår prins överraskade oss hela tiden han tog mitt bröst direkt och jag ammar fortfarande, i början ville jag bara kräka på det, fyfan vad ont det gjorde i livmodern.. Usch hade jag vetat det innan hade jag kanske aldrig ammat, men min underbara sambo gjorde det möjligt för mig att amma för han puscha mig hela tiden och berätta hur duktig jag var! Nilo har sovit hela nätterna från det han föddes, vaknar runt 9-10 varje dag, vilken lyx tycker vi! Jag har såklart varit utmattad ändå, för han skriker nästan aldrig och när han väl gör det så tar det all min energi..
Jag är så otroligt glad över att få börja mitt nya liv så har mysigt och bra, och jag vet att det kan vända men jag njuter för varje dag det är så här bra!
Nu är snart 2014 över och jag ser framemot att fortsätta 2015 lika bra, jag ska kämpa för min lilla prins så han ska få den absolut bästa uppväxten som han kan få för det är han värd. Av egna erfarenheter från min uppväxt kan jag göra det möjligt för honom, han ska aldrig få uppleva dem sakerna jag upplevt. Han ska vara en trygg prins med två föräldrar som alltid finns där för honom som alltid håller vad dem lovar. Det är min skyldighet att lova och utföra detta!
Njut av varandra, ta inget för givet, livet är för kort för att ångra och såra varandra.
LOVE ♡